Den något kortare arbetsveckan är över. Gårdagens vackra snöande övergick i regn, i ett ihärdigt regnande. Och det är Valborgsmässoafton. Det betyder att det är den sista april och att vi nu bott här vår första månad. En evigt lång tid. En tid fylld av nya upplevelser, av dagliga aha-upplevelser och hela tiden med frågeställningen ”är detta verkligen sant, är det på riktigt?” Och det är på riktigt och det känns helt fantastiskt.

Det är så tyst, en stor ljusgrå hare springer snabbt förbi. Vi lägger in nya vedträn i den öppna spisen. Vi går sakta över det vackra trägolvet, stannar till vid den vackra sovrumsdörren, står stilla vid de försiktigt uppstickande krokusarna, dricker en bitsk Belhaven under taket vid hängmattehuset. Jag har sökt och googlat men ännu inte hittat något ord för ett hus som detta. Så vi kallar det hängmattehuset eller huset med trädgårdsrummet och det extra sovrummet.

Vi har firat in våren idag även i skolan. Jag höll mitt första vårtal och när barnen sjöng vårsånger på Orsamål fick jag rysningar. Så vackert i duggregnet. Här hemma hade Uffe haft besök av Nils, tidigare ägare av Pellasgården. Han hade en överraskning till oss. I södra Ockrasjön, uppdragen på land, låg en röd eka. Den tillhör numera oss och Nils berättar, att i Ockrasjön finns det gott om gäddor.

Det är valborgseld borta vid Bystugan men vi väljer att vara hemma. Uffe lagar god mat och vi öppnar en mörkt röd Amarone. Vi har gott om ved till vår egen eld.