Den sista packningshelgen är förbi. Som tur är. Om jag trodde att vi hade mycket att packa, så visade det sig att det var dubbelt så mycket. Och det dubbla visade sig ta dubbelt så mycket tid att packa. 169 kartonger blev det i slutänden och då har jag ändå räknat bort de kartonger som vi redan fraktat upp vid två tillfällen. Dessutom finns det saker kvar i båda våra förråd. Ganska oviktiga saker som vi säkert klarar oss utan, men även de ska så småningom resa norrut. Dessutom fanns det mattor som skulle rullas, bokhyllehyllor som skulle tas bort och tejpas samman, ett skafferi och ett kylskåp som skulle tömmas och rensas. En dator att packa ner, sängkläder, blommor och så alla tavlor. Stora, små och alla i lite fel mått för att passa ihop i en bra kartong.

Nu låter det negativt och tråkigt. Men så var det inte. Trots att vi la oss tre på natten och gick upp fem så känns det helt fantastiskt. En slags euforisk yra där vi trötta tittar på varandra och säger ”tänk att vi får vara så här lyckliga”. Och ibland en lyckotår blandad med sorg när vi kommer att ha längre till barn och barnbarn. Ingen som bara slinker förbi och ingen att bara ses hos med kort varsel. Vi tror att det istället blir många fina tillfällen med andra värden.

Under tisdagen åkte vi norrut i varsin bil. Uffe på morgonen och jag efter lunch. Möte på Leksands sparbank och alla papper undertecknades och köpesumman betalades. Jag körde den vanliga vägen över Gävle, Hofors, Falun och Bjursås. Fortsatte sedan till Rättvik där jag mötte Uffe för att äta middag. Vi åt på Annas restaurang, Rättviks kineskrog. Lite dalainspirerad och okej mat. När vi kom fram till Lenåsen var det nästan skymning. Lite snö, en klar himmel, månen halv och ett vackert ljus. Vi packade ur bilarna, gick andäktigt över det frostiga gräset, blev stående på ytterverandan. Så stilla och så magiskt vackert. Det är verkligen på riktigt nu. Alldeles på riktigt.

Eftersom flyttlasset inte kommer förrän på torsdag har vi inte mycket med oss. Jag tar en snabb dusch och torkar mig på min randiga t-shirt. Kaffe får vänta då vi inte har några koppar att dricka ur. Uffe tänder en brasa i den öppna spisen. En rejäl braskamin och elden tar sig snabbt. Vi öppnar bubbelflaskan och vi skålar med varandra. Vi har inga bubbelglas men vinglasen får duga. Bara vi, elden, det stora rummet och det vackra golvet med de breda, blanka träplankorna. Det knakar i taket, trähuset rör på sig och vi lyssnar andäktigt. Sedan sover vi ovaggade innanför den vackert dalamålade sovrumsdörren. Första natten i huset. Overkligt men sant.