Vi har inte kommit till kepshyllan ännu. Den i Mexico inköpte hatten vilar fortfarande tryggt ovanpå de nästan hundra kepsarna. Vi har nu tre helger på oss att packa, förutom då vissa kvällar, och för Uffe dagar förstås. Det ska packas ordentligt så att flyttgubbarna kan göra ett bra jobb när de kommer i sin stora bil uppifrån Borlänge. 17 dagar kvar är allt som återstår. Sjutton dagar och betydligt fler flyttkartonger till antalet.

Idag packade jag ner hela vårt NE-uppslagsverk. Det blev fyra flyttkartonger. De gröna från Bra Böcker återstår. Kanske dags att sluta googla och endast slå upp saker i ”Google-boken” som Vincent kallar dessa uppslagsverk. Därefter blev det sex flyttkartonger från altanen. Det är mest blomkrukor, stora, små, i rotting och i terracotta. Fina, nötta, slitna, krukor med minnen. På en av dem stod det ”Izabellas tomatplanta sommaren 2006”. Uffe skrapade överliggare, tog loss våra planteringslådor i trä och åkte sen iväg till Bauhaus för att köpa ny grå färg. Även här kommer minnen över mig. Jag minns när pappa målade vår altan för första gången. Det var i mitten av nittiotalet. Han målade utsidan av altanen utan säkring. Viss balans och smidighet hade han, min pappa. Idag hoppas jag att makens säkrar sig. Även om Zorro överlevt två fall från femte våningen, så tror jag en katt har större chans än en man i sina bästa år.

Det är fantastiskt sköna och soliga dagar, våren är faktiskt här. Då är det tur att vi har altanen att fixa med samt packa. Sedan var en öl i solen var inte heller så dumt. Därefter väntar femmilen från Holmenkollen och skidskytteVM. Då blir det paus. Fortfarande sjutton dagar kvar. Nja, snart sexton.