Det har varit kyligt i maj månad, inte många dagar över +10. Vi har huttrat i lusthuset på fredagskvällar och till och med tänt brasan vid något tillfälle. Men våren och sommaren är på väg och har hunnit nästan ända fram. Häggen blommar magnifikt och det syns snart knoppar på syrénen. Rabarbern har växt sig enormt stor och det är dags att kapa dess blommor för bättre skörd.

Min kurs, ”Trädgård i norr”, har gett inspiration till att samla på mig mer kunskap om min trädgård men också till att starta nya odlingar. Jag satsade tappert på några gröna planteringslådor på köksbordet med frösådd av morot, rödbeta, basilika och persilja. Men de var inte pigga på att växa, kanske fick de för mycket värme och vatten under sitt plasttak.

Det stora projektet i år var odling i pallkragar. Bakom vårt pilträd fanns ett gammalt land där ogräset förra året växte högt och där man kunde ana, men knappt se, att det tidigare varit betydligt mer välorganiserat. Med gemensamma krafter grävde vi upp landet, tog bort rötter och planade till. Vi handlade markduk och ofärgade pallkragar samt fann gatsten i en hög bakom härbret. Vi köpte jord enligt konstens alla regler, planteringsjord, kogödsel och barkmull. Uffe fick pallkragarna på plats, vi fyllde dem, rätade upp dem och målade dem slutligen med en vacker orangebrun färg.

Planteringsdags. Då förarbetet med förgrodd misslyckats så åkte vi till Levins trädgård i Övre Gärdesbyn och handlade istället. Potatis Montreal, med groddar, sockerärtsplantor, lite frön samt några spännande dahliasorter till två stora krukor. Potatisen och sockerärtorna kom i jorden och jag sådde morötter, rödbetor, huvudsallad och ruccola. I en av pallkragarna planerade jag med bara blomfrön. Så nu får vi se … Vi vattnar och kikar. Ett nät att klättra på för ärtorna hittade jag på Granngården och samtidigt ett praktiskt planterarförkläde. Man måste ju vara fin också.

 

 

 

 

Årsdagen har passerat. Vi tillbringade den på vår resa till Mauritius med övernattning på hemvägen i Dubai. Och, när vi sedan rullade in med bilen på vår gårdsplan så var det en liknande magisk upplevelse som för ett år sedan. Den snö som funnits när vi reste iväg hade smält bort och det fanns en doft av vår i luften. Vi hörde de nya lammen bräka borta hos Hans och Siri och blåsipporna blommade i backen.

Det blev en ganska tuff vecka på jobbet med mängder av möten. Men helgen närmade sig och vi hade öronmärkt den till trädgårdsarbete. Listan var ganska lång men det kändes fantastiskt att få se SMHI:s prognos med sol och +7.

Vi tog bl.a tag i
. rensning av hängrännor
. bortrensning av hallonbuskarnas grenar som gav så goda hallon i somras
. total nedklippning av våra tre stora ölandstokar utanför härbret
. krattning av gräsmattor och rensning av grus från vinterns halkiga dagar
. biltur till Levins trädgård i Övre Gärdebyn för inköp av jord och penséer
. plantering av penséer
. rensning av de vissna humleklätterväxterna på lillstugan
. bortsågning av de grenar på pilen samt grenar på en av syrénerna som nästan blåst av i höststormen
. beskärning av våra fem vinbärsbuskar så min kurskollega på ”Trädgård i norr” kan få skott
. upphängning av hängmattan

och vi hann också med lunch, fika och drink utomhus samt fredagsmartini i lusthuset. Allt till en värmande sol och en sval minimal vind. En underbar helg med andra ord. Helt fantastiskt, och det är mycket kvar att göra men det hinner vi.

 

Vi har haft många veckor med snö och kyla. Lyckliga, gnistrande -25 stunder med knarr i snön och vitt, vitt, vitt. Vi har gått långa sköna promenader med tredubbla långkalsonger och extra sockor i skorna. Att vakna om morgonen har varit som att bo mitt i kung Bores egen favoritskog. Det har varit så vackert att ordet magi inte räcker till. Några bilder …

Efter vinter och minus så kom plusgrader och regn. Vår gran åkte ut och vår gräsmatta är som en ishockeyplan förutom att den är ganska ojämn. Uffe hackar isen så vi inte ska bryta några ben. Och vi väntar på nya snörika veckor. Vi hoppas på åtminstone några dagar. Vi ser foton från Låkktatjockas fjällstation och tänker att så långt norrut vill vi inte flytta. Men gärna mer snö, gärna mycket mer snö. Och betydligt mindre regn.

Nio månader senare. Det är inte en graviditetsperiod som går mot sitt slut, utan det är antal månader som vi bott i Lenåsen, och där har månaderna bara börjat. Det har varit nio fantastiska månader, magiska, oväntade, här och nu, lite galna, ibland med en känsla av att vara för långt ifrån, men främst bara lycka. Ren och skär lycka.

Jag sitter här vid mitt skrivbord i min nya fina sextioårsskrivbordsfotölj i mjukt brunt skinn och se ut över ägorna. Ser solen glittra i den tunna frosthinnan på marken och gömma sig bakom den grå laven som hänger från den närmsta björken. Jag lyfter blicken och ser julgransljusen glimma från den egna granen, huggen just nedanför huset, bakom det gamla äppelträdet. Det är ren och skär lycka.

Under de nio månader har vi haft drygt trettio gäster som kommit och gått, förutom de som var här på vårt öppna hus. Vi har bäddat och bäddat om. Vi har inhandlat frukostbrickor och funnit en vardag i besöken. Oftast barn och barnbarn, men lika ofta nära och kära. Ingen nämnd och ingen glömd, vi älskar när ni kommer. Vi älskar också när ni åker för då tar tystnaden famntag med oss och ruskar om oss. Ren och skär lycka.

2016 ska vi bo in oss än mer. Det finns kartonger kvar att packa upp. Ganska många till och med. Det finns ett balkonggolv att åtgärda och vi har två badrum som det finns planer för. Men vi har lika många drömmar om fortsatta stunder vid den öppna elden, hopp om kommande snö och en önskan om fler kära på besök. Vi har en önskan om ett 2016 där vi nästa nyår kan säga att året bestod av ren och skär lycka.

Så, Gott Slut till er alla på ett magiskt 2015.

Oktober närmar sig. Det är den sista september idag och solen ligger lågt. Den kastar långa skuggor och färgar naturen i fantastiska färger. Jag går sakta över det tjocka gräset och funderar över vad som behöver göras. Ska de vissna blommorna plockas bort, ska alla löven krattas undan och ska jag rensa ut i de tjocka buskarna. Jag läser

”Din trädgård”
”Allt om trädgård”
”Trädgårdskalendern”
”Beskärningsboken”
och i min nya favorit
”Hjälp jag är med trädgård”

Jag läser ur den senare; ”Det lönar sig att vara lat”. Vissnande växter skyddar mot kyla och förmultnande växtdelar tillför jorden näring under vintern”. Så bra, då kan jag nöja mig med att plantera tulpanlökarna ”Hero in love” samt mina allium ”purple sensation”. Tack för lökplanteringsverktyget Inger och Christer! Det ska användas nu på lördag när solen ska skina. Om beskärning läser jag att vinbärsbuskarna kan beskäras hårt efter efter skörd. Hallonbuskarna kan beskäras helt läser jag också, underligt, hoppas de växer upp igen för de gav gudomligt goda hallon. De godaste som jag ätit.

Det är höst.
Löven skiftar i gult.
Fåren är klippta.
Det är svart om natten

och äntligen har vardagen kommit. Det har varit avslut på sommaren, några strögäster, en Köpenhamnshelg och varsin semestervecka. Uffe spelade golf på Irland med goda vänner och jag har varit i Italien med dotter och bebismage. Varsin vecka och en Stockholmshelg där emellan när vi firade Fia 35 och njöt av storstadsshopping och även fredagsöl med tjejerna. Precis som vanligt. Det är härligt att det finns viktiga vänner kvar i storstan. De vill jag inte vara förutan.

Att bo i huset ensam var en erfarenhet. Inget jag vill göra igen, om jag inte måste. Eller så vänjer jag mig vid tanken, och ser mörkret och tystnaden som en vän. I Italien hade vi underbara sensommardagar med en varmt Medelhav, långsamma promenader och god mat och gott italienskt vin. Det är en njutning att resa efter semestertid och det är underbart att få göra det i långsamt tempo.

Nu är vardagen här. Arbete i Orsa, möten, planering, samtal, reflektion och en känsla av att arbeta tillsammans för gemensamma mål. I huset väntar nu fortsatt uppackning av kartonger, iordningställande av Uffes arbetsrum och plantering av lökar inför våren. Kanske behövs ett lökredskap, kanske inte. Vi avnjöt fredagens Dry Martini i lusthuset, kvällssolen skapade vackra skuggor och löven låg som gyllene mynt på gräsmattan. Snart är torskryggen klar och vi har tänt ljus. Himlen är mörkt blå och en ledig helg närmar sig.

De åker ensamma på tåget och vi gissar att de försjunker i sina iPads och iPhones under de drygt tre timmarna som resan tar. Det är en lycka att möta dem på perrongen och få rå om dem flera dagar i sträck. Nu när de snart är tonåringar så sover de gärna länge på morgonen, ibland blir det syskongnabb och ibland har vi inte alltid samma synpunkter på hur viktigt det är att hålla ordning omkring sig.

Vi besöker Holens gammalgård med våffelbuffén. Vincent äter tre våfflor och delar på en glass till efterrätt. Barnen besöker Orsa rovdjurspark med sin farfar och ser både tiger och björn. Rodelbanan vid Rättviks slalombacke är en favorit och fanns det ett dagskort så blev vi nog fast i backen hela dagen. 725 meter är banan och 40 kr kostar varje åk. Trots alla aktivitetsbesök så är nog Sinksjön och hopptornet där en klar favorit. Vi får också tid till mys i lusthuset och en regnig dag blev det tillverkning av egen fläderblomssaft.

Det tar energi och kraft att ge kärlek och omtanke och det blir väldigt tyst när de åker hem igen.

 

 

Semestertider, sommartider, tid för vänner och bekanta. Vi är stolta över vårt nya boende och vi uppskattar besök. Vi får en chans att dricka bubbel i lusthuset, att njuta vid grillen på altanen i kvällssolen, att mysa tillsammans framför brasan eller i soffhörnan i vårt stora allrum. Vardagsrum låter så fel i sammanhanget, rummet är alltför stort och allt annat än vardagligt. När vännerna kommer får vi också tillfällen att upptäcka de vackra omgivningarna. Vi åker på små grusvägar och beundrar den ena lilla byn efter den andra. Ninni och jag besökte Hildasholm i Leksand och deltog i en intressant broderivisning ”Seems like a dream”. Med andra gäster har vi också varit på Zornmuséet och besökt deras dalahästutställning. Vi lärde oss att dalahästarnas färg och mönster kan lära oss vilken mästare som ligger bakom och från vilken trakt de kommer ifrån.

Byn Tällberg och Holens gammelgård ligger vackert ovanför Siljan. Här finns en prisvärd frasig våffelbuffé som vi gärna återkommer till. Närmare Lenåsen ligger Levins handelsträdgård med gratis kaffe i den lilla trädgården och med mängder av spännande växter just för vår odlingszon. Det har också blivit några golfrundor med vännerna. Både på Rättvik och på Leksands vackra bana. Nu går semestertiderna mot sitt slut och jobbet tar vid. Men det betyder inte att vi stänger vårt B&B och det betyder definitivt inte att sommarögonblicken är över.

 

Det finns en lång och detaljrik historia bakom den Pellasgård där vi bor idag. Den historia vi känner till, börjar vid storskiftet 1836 och beskrivs sedan relativt detaljerat. Det idag äldsta huset på vår mark byggdes 1888 av Anders, Givars Olofs son. Han var gift med Kerstin Olsdotter från Kus. De hade tre söner. Vi kallar huset ”Lillstugan” eller ”Det gamla huset”. Vi tänker oss det i första hand som ett hus där barnen kan bo med sina familjer men också som ett gästhus. Vi gör det fint, lite i taget. Det finns inga raka väggar och inga släta golv. Vi fäster oss vid detaljer som fönsterglas, dörrmålningar och framförallt känslan av att här har många människor levt sina liv. I går gjorde vi i iordning lite extra fint till våra första ”Dalhalla-gäster”. Vi tror att de kommer att bo kvar ett tag …