Vi har haft en skön och bra söndag. Vi väcktes av ett stilla duggregn, vårt första här i Dalarna. Tyvärr ingen morgontidning då tidningsutbärarna har söndagsledigt, så min söndags-DN kommer på måndagar. Det får bli ”Dubbelkrysset” efter middagen som ny rutin. Jag packade in nästan alla mina kläder i garderoberna, så det blev tid för ny rensning och bra med plats för allting. Väldigt många strumpbyxor har jag. Vet inte riktigt varför.

Vi packade också upp våra tavelkartonger och det blir ett mer intrikat pussel att lösa. Vi har betydligt färre väggar än tidigare och tavlorna är också lite mer svårplacerade i vårt dalahus, men vi tar en tavla i taget och ser hur det blir. Annat jobb som har gjorts är anpassningen till vårt nya ADSL-nät och våra nya Telia-adresser. Allt med Bredbandbolaget lämnar vi bakom oss och ser framemot nyadresserade mejl.

Vi avslutade kvällen med ett kort besök på Hemköp i Rättvik där min vanliga yoghurt lyste med sin frånvaro. Uffe beställde pizzor på Bellas pizzeria på Skolgatan. De var riktigt goda med riktigt mycket gott på. Nu blir det en lugn kväll med kanske en tavla till på väggen och sedan avslutningen på golftävlingen. Missar nog slutet, då jag ska vara i Orsa som vanligt tidigt imorgon bitti.

Vi behöver paus från knepiga garderobskonstruktioner och halvuppackade kartonger. Paus ifrån letandet efter just den skruvmejseln, saxen, något i en kartong som vi nyss såg eller bara paus. När naturen är så nära inpå så bara måste man gå ut och utforska. Det är något som drar ifrån skogen och bergen. Det känns lite som i Dan Anderssons text

Det visslar en bondtrygg stare,
det skymtar en räv över mon,
det hoppar en jagad hare –
jag trampar en mask med skon.
Jag blev väckt av liv som larmar –
jag har vaktat i vårens armar,
och fast hungrig jag strängat min lyra,
bland alarnas droppande blom,
är jag rusig av vårens yra,
där jag går i min fattigdom …

Vi tog höger vid busskuren där ingen buss längre stannar. Vi åkte mot naturreservatet, skyltat två kilometer. Strax efter kurvan så fann vi vandringsleden mot Hållberget, 19 km genom skogen, så det får bli en annan dag. Vi fann naturreservatet Lönnmarken där man kan se knippor av guckosko, vi fann den istäckta Ockransjön och vi kom sedan ut igen på väg 301. Skogen är mäktig, ljuset är speciellt och vi känner oss privilegierade att få uppleva detta.

Vi avslutar dagen med torskrygg, sparris och sauvignon blanc.

Det är en vanlig fredag men med semesterkant. Lite molnigt ute och drygt plus tio på termometern. All snö börjar att smälta bort, det är endast fläckar kvar nu på gräsmattan. Det kommer knoppar på fler och fler buskar. Jag upptäcker vinbärsbuskar och hallonsnår. Ska de också beskäras kanske? Jag vet att jag fick trädgårdsböcker i födelsedagspresent och förhoppningsvis dyker de upp i någon av de alla bokkartonger som jag håller på att packa upp. Jag blir lite försenad i uppackandes av en ömmande armbåge. Tennisarmbåge kanske, eller lyftakartongerarmbåge i mitt fall.

Vi har fokus på sovrummet idag och Uffe monterar dit våra gamla garderober från Kista. Först får han såga av dem inne i garaget då takhöjden är lägre än tidigare. Sen ska de på plats och alla gångjärn ska skruvas fast. Det är ett jobb som kräver tålamod och precision.

Men när kväll och solnedgång närmar sig så är det dags att avsluta arbetsdagen. Det är fredag så vi tänder vår martinilampa, packar korgen och går ut i lusthuset. Solen sjunker sakta röd ner bakom bergen och vi funderar över hur bra det känns att vara här. Vi sitter kvar så länge att vi får äta middag framför tv:n till golfspelet. Det blev några garderobsdörrar kvar att skruva till lördagen, men det är okej då vi inte har något direkt att passa.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Äntligen semester. Semester ända tills på måndag. Och inga gäster, bara kartonger, flyttgubbar och så lite paus emellanåt. Det blev si och så med vissa av dessa saker, men i slutänden en fantastisk torsdag. Vi sov lite lite längre än vanligt, långfrukost vid köksbordet och sen kom flyttkillarna, Jimmy och Erik. De hade med sig en rad garderober från Uffes labb, våra sovrumsgarderober, vår ros från altanen och så några till flyttkartonger. Nu börjar det bli riktigt tomt i Kista. Rosen fick en hedersplats på gräsmattan. Den är lite ”fel i tiden” bara. Ingenting här har slagit ut till närmelsevis lika mycket som rosen. Vi får se om den kommer att frysa om natten.

När flyttbilen åkt tog vi bilen för dagens utflykt. Styggforsen var målet, cirka fem kilometer från vårt hus. Vi passerar Coop i Boda Kyrkby, Boda kyrka och parkerar på en skogsväg. Vi får sedan ta oss på den stundtals snöiga och isiga vägen ner till vattenfallet. Kaffestugan är förstås stängd men blir ett trevligt utflyktsmål framåt sommaren. Runt forsen har man byggt en rejäl promenadslinga på knappa kilometern. Det 36 meter höga fallet är mäktigt. Här spelades också Ingmar Bergmans film Jungfrukällan in. Vi halkar runt på promenadvägarna och njuter av vårsolen och den vilda naturen.

Hemma väntar fortsatt uppackning av kartonger och vi blir förvånade när det ringer på dörrklockan. Inga gäster väntas. Men det är grannarna Siri och Hans som bor en bit upp i byn som kommer. De har med sig egen lammfärs i present då de har både får och lamm på sin gård. Vi bjuder på kaffe och det är typiskt, jag har ännu inte hunnit baka några bjudbullar. Vi får en mängd information om grannar och livet här i byn. De berättar om vargen som rivit deras får, om lodjuren, om älgarna och om björn. Vi kommer nog att kika lite extra noga nu när vi går på promenad i skogen.

Sen går timmarna snabbt och vi får det fina skrivbordet på plats. Christer har donerat sin vackra möbel till oss och den pryder sin plats vid fönstret i vardagsrummet. En trekantig dalastol blir bra som skrivbordsstol. Torsdagen bjuder sedan på vacker solnedgång och senare i kväll blir det golf, US Open från Augusta på vår egen Apple-TV.

Jag åkte tidigt till Orsa för möte med ledningsgruppen. Jag är imponerad av det gemensamma tänket som finns kring alla barn i Orsa och samtalet kring allt som ska fungera. Allt ifrån Dalatrafiks tidtabeller till de asylsökande som ska komma i dagarna där det kanske finns barn som också behöver skolgång. Men även kvalitetsarbete och tydligheten i processen kring extra anpassningar och stöd för de elever som behöver detta. Sen handlade jag några närproducerade fläskkotletter i Orsas saluhall och åkte hemåt relativt tidigt. Uffe och Efwa hade rest mot Stockholm för ny packning av lite möbler och kartonger som blivit kvar i förra omgången.

Så när jag rullade in på parkeringen så var huset tomt. Jag ställde ner mina kassar vid grinden, gick över gräset, runt husen och tittade ut över ängarna. Alldeles tyst och stilla. Overkligt stilla. Jag kokade kaffe, tog fram en bulle och den nya trädgårdstidningen. Tolv tretton grader visade termometern och jag svepte dunjackan om mig och tog fram sittdynorna till utemöblerna. Det knoppas i rabatterna och det knoppas på buskarna. Men jag inte vad som ska komma och jag vet inte riktigt hur mycket av de gamla vissna kvistarna jag ska ta bort. Jag kommer att bli en googlande trädgårdsmästare, så får vi se hur det går. Rabarbern har i varje fall stora knölar vid marken så den kommer säkert att sköta sig själv. Mycket rabarber befarar jag att det blir. Jag som inte gillar rabarber så där jättemycket.

När vinden blev för kall gick jag in och packade upp sju bokkartonger. Konstböcker för sig i vardagsrummet, reseböcker i den lilla hyllan och relativt många i den röda bokhyllan på nedre plan. Tog paus med lite jobb från skolan i Stockholm, några excelfiler som skulle fixas och några mejl som behövde få svar. Det knäpper i väggarna och solen sjunker. Jag tror inte jag känner mig mogen att elda i den öppna spisen men jag kurar nog ner mig i soffan i väntan på att Uffe kommer framåt natten.

Och till dig Ulrike, ett foto av den ena soffan. När du kommer kan vi sitta där, dricka ett glas gott vin och prata om våra hus.

Annandag påsk. Första dagen med sovmorgon. Kanske var det den egna sängen som bidrog till att det var lite lättare att sova lite längre.

När vi köpte vårt hus här så ingick en fäbodtäkt på drygt tusen kvm vid Hållberget, ungefär tre mil bort mot Bingsjöhållet. Troligtvis användes täkten för att valla korna på under sommartid. Nu har vi ju inga kor, som tur är, men täkten finns kvar. Det är en kuperad skogstomt med en mängd höga, välväxta träd där ingen gjort någonting på väldigt många år. Vi tog bilen dit och fick gå de sista hundra meterna då vägen var helt snötäckt. Vi gick över den mjuka mossan, såg både spår och spillning från stora djur, kanske älg, kanske björn, vem vet. Vi avslutade turen med ett besök i Bingsjö och stannade till vid den vita träkyrkan. På ängen paraderade en trana, kanske på villovägar eller så var det en riktig Dalatrana.

Hemma igen så blev fler lådor uppackade. Vi flyttade bokhyllor till vardagsrummet, packade upp badrumskartongerna och blev klara i god tid inför den traditionella solnedgången. Nypoppade popcorn och ett gott malbec avslutar påskhelgen. Vi önskar er alla en fortsatt skön vår nu när ”flyttpåskhelgen” är över.

Det är dags för vår första gäst att resa hem igen. Bilen avgår mot järnvägsstationen i Rättvik och jag står kvar och sväljer tårarna vid grinden. Hon kommer ju snart tillbaka. Det är ännu en dag med nästan klarblå himmel, några plusgrader och fågelkvitter i luften. Det enda ljud förutom fåglarna som hörs, är ett avlägset bräkande från de nyligen födda lammen uppe hos Hans på Lenåsvägen. Dagens stora projekt är att byta sängar. Vi monterar ner den vackert dekorerade sängen i vårt sovrum och byter till vår egen säng. Efwa och Uffe bär sängdelarna runt huset och ner i gästrummet på nedre plan. Det är för trångt att gå i trappan. Det blir riktigt bra. Gästrummet är på god väg att bli klart.

Vi tar en lunchpromenad. Strax invid vårt lusthus går en smal väg ner genom skogen mot byn Ovanmyra. Pikkgatu står det på gatuskylten. Det är ganska mycket snö inne i skogen men annars är det lätt att gå. Det är en vacker skog där mossan ligger tjock mellan trädstammarna. Vi tar sedan landsvägen åter hemåt. Det är en lång, rejäl backe att ta sig uppför och hemma igen blir det en kall öl på uteplatsen.

Efter mycket om och men har jag lyckats installera vår Apple-Tv. Egentligen var det bara att byta från analog mottagning till uttaget HDMI3, men vem kunde veta det. Så på kvällen kan vi se VM-curlingfinalen mellan Sverige och Norge innan vi somnar i sofforna. Jag visste att de nya sofforna skulle vara sköna att somna i. Tänk så rätt man har ibland.

 

Det är påskaftons morgon. Vår första DN kommer tidigt med postbilen och Uffe går uppför backen för att hämta den i vår gröna brevlåda. Frukost, och vi får varsin påskpresent av dottern. Tackar!! Paus framför brasan med sista kaffetåren och lördagskrysset. Vi kommer allt mer på plats. Vi monterar på benen till sofforna och vi monterar soffbordet. Vi plockar upp alla fina glas till glasskåpet. Uffes alla ölpints får ett eget dalamålat skåp. Pintsen är ganska många till antalet. Jag planterar penséer och vi kommer en liten bit vidare.

Strax före tolv åker Fia och jag ner till Rättvik för att möta nästa gäst. Det är Efwa, Uffes syster, som kommer för att fira påsken med oss. Innan 13:09-tåget kommer hinner vi med en snabb shoppingtur på stan för lite påskfjädrar, en Apple-Tv hos Audio Video och Fia gör ett filt-fynd på Storgatan. Sen kommer Stockholmståget på perrong tre. Tvärs över perrongen ligger den långa bryggan ut över Siljan. Den är 628 meter lång och är stabilt byggd. Den beskrivs av poeten Bo Bergman som ”Nästan lika lång som evigheten”. Solen glittrar i vattnet och det är Kodak-moments.

Hemma är flaggad hissad, vi äter en enkel lunch och inviger sedan vår uteplats med kaffe och bullar i solen. Efwa vandrar över markerna och tar med sig björkris hem till de nya påskfjädrarna. När solnedgången närmar sig så tar vi med oss en flaska champagne, fina glas och filtar till vårt lusthus. Vi inviger det högtidligt och skålar för många kommande fina dagar här på Pellasgården. Vi blir sittande länge i det magiska ljuset och middagen blir sen. Trerätters med Fias Pavlova som paradrätt …

Glad Påsk på er alla kära vänner!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vaknar lika tidigt som igår men temperaturen är nästan på noll, så bilrutorna är fria från frost. Jag åker samma landsväg som tidigare. Passerar de sovande byarna, stannar till vid utkiksplatsen vid Skattungbyn, hamnar efter skolbussen och sen efter timmerbilen. Men det gör ingenting, jag är inte mycket för att överskrida hastighetsbegränsningarna.

På skolan är det skärtorsdagsfest. En lärare är utklädd till påskkärring, eller är det någon som tagit hennes plats? De små barnen från den närmaste förskolan kommer in på ett långt led i personalrummet, alla med sjaletter och prickar i ansiktet. De delar ut egenhändigt ritade påskkort. Jag går sen runt och presenterar mig i klasserna. Jag får både allvarliga och mindre allvarliga frågor. De undrar om jag kommer att stanna på riktigt hos dem? De undrar vilken bil jag kör och om jag gillar att åka skoter. Viktiga frågor för barnen i Orsa. På vägen ner till matsalen för dagens lunch passerar jag det stora förrådet med skridskor. Ett viktigt skåp, så att alla kan åka på den av föräldrar nyligen renoverade ishockyrinken.

På eftermiddagen tar jag vägen via Mora till Rättvik. I Morakorsningen är det kö med bilar som är på väg upp till Sälenfjällen. Jag är glad att få åka åt andra hållet. Där är det ingen kö. Så handlar jag på Systembolaget som ligger på huvudgatan i Rättvik. Det finns parkeringsplats precis utanför. Det är ingen kö. Sen tankar jag på Statoil och parkerar vid järnvägsstationen. Rälsbussen från Borlänge ska komma 17.06. Och det är vår första gäst som ska komma. Inte vilken gäst som helst , utan Fia, som egentligen inte är en gäst. Tåget kommer och hon kliver av. Det känns som ett magiskt ögonblick. På järnvägsstationen i Rättvik …

Hemma i huset har det under dagen skett underverk. Flyttkillarna från Montrab har kommit med hela vårt flyttlass och burit in alla våra möbler och kartonger i huset. Miobutiken i Mora har varit här och levererat två nya fina soffor och ett soffbord. Allt är på plats. Några kartonger att packa upp bara .. kanske i morgon.