Vår lada är från en annan tid. Den hade nog sin höjdpunkt i början av nittonhundratalet. Huset invid, vårt röda torp, är från 1920 och troligtvis hade man kor, höns och kanske några andra djur här då i ladan.

När jag läser om gamla ladugårdar ser jag att de, precis som vår, var indelade i foderlada, sädeslada och fähus. Ett litet dass finns också samt vedbod och förstås en stor loge en trappa upp. Ingången dit är på baksidan och den var förfallen redan för fyra år sedan när vi tog över.

Vi avvaktar nu och ser vad som händer. Takteglet är fortfarande fint, spaljéäppelträdet ger goda äpplen och charmen är det inget fel på. Vad kan man rädda och vad är värt att rädda?