Sommaren 2019 var en fin och varm sommar, som tur var inte lika varm som 2018. Under våren flyttade vi vår stora pion från sommarhuset till landet under sovrumsfönstret. Fel tid att flytta en pion sa de goda råden, men vi valde att bestämma själva. Vi hade också planterat ovanligt många tulpaner och allium i landen och trots att de blommade sent så var det en fägring för ögat. Även syrén, hägg och snöbollsträd blommade som aldrig förr.

I början av sommaren köpte sonen en klematis, tunn, anspråkslös och ganska dyr i övre Gärdsjö. Paul Farges eller summer snow. Den överträffade sig själv med mängder av blommor. Hoppas jag ska lyckas få den att övervintra också. Min ateljé uppskattades av vår lilla solstråle, för min del blev det färre timmar än jag tänkt, och inspirationen ville inte riktigt infinna sig.

Att förbättra men även att göra nytt är viktigt. I år har vi byggt ett rejält skydd för vårt land på nedre sidan av huset. Tanken är att plantera där  till nästa sommar, lite i smyg har jag redan satt två sparrisplantor. Vi har också fått ett soldäck, där sonen grävt, burit och fått till en plats som inte fanns tidigare. Vi la sten på däcket och planterade lavendel runt om, som ett litet Skåne i miniatyr nedanför vårt vardagsrumsfönster. Hit hittar nu de sista solstrålarna för dagen. Även taket har vi renoverat efter konstens alla regler. Det var fyllt av mossa och nu är det renskrapat, besprutat och fint igen.

Nu väntar hösten, björkarna har redan börjat byta färg och de sista blommorna kämpar tappert om att hålla sig vid liv innan de första frostnätterna kommer. Vår vackraste dahlia, med mängder av röda blommor, tog vi in häromdagen för att njuta lite extra utav.