Nio månader senare. Det är inte en graviditetsperiod som går mot sitt slut, utan det är antal månader som vi bott i Lenåsen, och där har månaderna bara börjat. Det har varit nio fantastiska månader, magiska, oväntade, här och nu, lite galna, ibland med en känsla av att vara för långt ifrån, men främst bara lycka. Ren och skär lycka.

Jag sitter här vid mitt skrivbord i min nya fina sextioårsskrivbordsfotölj i mjukt brunt skinn och se ut över ägorna. Ser solen glittra i den tunna frosthinnan på marken och gömma sig bakom den grå laven som hänger från den närmsta björken. Jag lyfter blicken och ser julgransljusen glimma från den egna granen, huggen just nedanför huset, bakom det gamla äppelträdet. Det är ren och skär lycka.

Under de nio månader har vi haft drygt trettio gäster som kommit och gått, förutom de som var här på vårt öppna hus. Vi har bäddat och bäddat om. Vi har inhandlat frukostbrickor och funnit en vardag i besöken. Oftast barn och barnbarn, men lika ofta nära och kära. Ingen nämnd och ingen glömd, vi älskar när ni kommer. Vi älskar också när ni åker för då tar tystnaden famntag med oss och ruskar om oss. Ren och skär lycka.

2016 ska vi bo in oss än mer. Det finns kartonger kvar att packa upp. Ganska många till och med. Det finns ett balkonggolv att åtgärda och vi har två badrum som det finns planer för. Men vi har lika många drömmar om fortsatta stunder vid den öppna elden, hopp om kommande snö och en önskan om fler kära på besök. Vi har en önskan om ett 2016 där vi nästa nyår kan säga att året bestod av ren och skär lycka.

Så, Gott Slut till er alla på ett magiskt 2015.