Det är höst.
Löven skiftar i gult.
Fåren är klippta.
Det är svart om natten

och äntligen har vardagen kommit. Det har varit avslut på sommaren, några strögäster, en Köpenhamnshelg och varsin semestervecka. Uffe spelade golf på Irland med goda vänner och jag har varit i Italien med dotter och bebismage. Varsin vecka och en Stockholmshelg där emellan när vi firade Fia 35 och njöt av storstadsshopping och även fredagsöl med tjejerna. Precis som vanligt. Det är härligt att det finns viktiga vänner kvar i storstan. De vill jag inte vara förutan.

Att bo i huset ensam var en erfarenhet. Inget jag vill göra igen, om jag inte måste. Eller så vänjer jag mig vid tanken, och ser mörkret och tystnaden som en vän. I Italien hade vi underbara sensommardagar med en varmt Medelhav, långsamma promenader och god mat och gott italienskt vin. Det är en njutning att resa efter semestertid och det är underbart att få göra det i långsamt tempo.

Nu är vardagen här. Arbete i Orsa, möten, planering, samtal, reflektion och en känsla av att arbeta tillsammans för gemensamma mål. I huset väntar nu fortsatt uppackning av kartonger, iordningställande av Uffes arbetsrum och plantering av lökar inför våren. Kanske behövs ett lökredskap, kanske inte. Vi avnjöt fredagens Dry Martini i lusthuset, kvällssolen skapade vackra skuggor och löven låg som gyllene mynt på gräsmattan. Snart är torskryggen klar och vi har tänt ljus. Himlen är mörkt blå och en ledig helg närmar sig.