Vi behöver paus från knepiga garderobskonstruktioner och halvuppackade kartonger. Paus ifrån letandet efter just den skruvmejseln, saxen, något i en kartong som vi nyss såg eller bara paus. När naturen är så nära inpå så bara måste man gå ut och utforska. Det är något som drar ifrån skogen och bergen. Det känns lite som i Dan Anderssons text

Det visslar en bondtrygg stare,
det skymtar en räv över mon,
det hoppar en jagad hare –
jag trampar en mask med skon.
Jag blev väckt av liv som larmar –
jag har vaktat i vårens armar,
och fast hungrig jag strängat min lyra,
bland alarnas droppande blom,
är jag rusig av vårens yra,
där jag går i min fattigdom …

Vi tog höger vid busskuren där ingen buss längre stannar. Vi åkte mot naturreservatet, skyltat två kilometer. Strax efter kurvan så fann vi vandringsleden mot Hållberget, 19 km genom skogen, så det får bli en annan dag. Vi fann naturreservatet Lönnmarken där man kan se knippor av guckosko, vi fann den istäckta Ockransjön och vi kom sedan ut igen på väg 301. Skogen är mäktig, ljuset är speciellt och vi känner oss privilegierade att få uppleva detta.

Vi avslutar dagen med torskrygg, sparris och sauvignon blanc.